Melwin är redan 9månader, tiden sen han föddes har gått så ofattbart fort. Om bara 3 ynka små korta månader är han ett helt år! Den 22 juni 2010 är det redan ett helt år sen han kom till världen, vår underbara lilla prins.

Men detta betyder också att min föräldraledighet snart är slut och att det inom kort är dags att komma tillbaka till verkligheten. Eller snarare komma till verkligheten. För sanningen är att jag inte alls kommer gå tillbaka till det som förr var min verklighet. Inget är som förr, och inget har varit som förr sedan Melwin kom och berikade mitt liv. Planen är att Melwin ska börja på dagis i augusti, Niklas ska gå sitt sista år i skolan och ... Mer än så förtäljer inte planen. Men jag jobbar på det, varje vaken sekund jobbar jag på det. Ska jag vara ärlig så är det mer eller mindre det enda som rör sig i mitt huvud just nu, ångesten och rädslan för vad som komma skall, eller inte komma skall. All denna ovisshet gör mig galen, vilket i sin tur leder till att jag inte riktigt kan njuta av min sista tid som mammaledig fullt ut.

Jag vill studera, bli klar med gymnasiet för att få bästa möjligheterna till jobb. Men en student drar tyvärr inte in någon massiv inkomst. Nej, 1050 kronor betalar ingen hyra, sätter ingen mat på bordet och är inte ens i närheten av att vara tillräckligt mycket pengar för att försörja en famlij på tre personer. Eftersom jag inte är 20 kan jag heller inte ta studielån.

Ska jag bli tvungen att flytta hem till mina föräldrar för att jag vill studera och göra rätt för mig, samtidigt som jag har en underbar son? Ska mina föräldrar tvingas att betala för mig och mitt barn för att samhället anser att man ska vänta med att skaffa barn tills man är 30+?

Varför ska unga föräldar motarbetas när man vet att antalet ökar? Borde man inte istället hjälpa dessa, precis som man hjälper andra människor som har problem? ..

Det handlar om ett år. Nästa sommar tar Niklas studenten och får då jobb, då kan han ställa mat på bordet. Men tills dess hänger det mesta ansvaret någon annanstans. En del av det på mig. Jag skulle gärna jobba under ett år för att sedan gå tillbaka till skolan och avsluta mina gymnasiestudier. Men vart finns ett jobb att få? Och skulle motivationen till att plugga finnas där om ett år, när jag har ett jobb?