Det känns som om det är rätt mycket just nu. Fast det i själva verket inte är någonting alls egentligen.. Allt som ryms i mitt huvud är Melwin, Niklas och flytt. Och den där lilla ångesten för att jag inte har "tid" med annat. Mina vänner vill träffas och det bara skjuts upp hela tiden, pga mig. Det frågas om och när vi ska ses och jag svarar att vi kan höras i veckan - som jag på något sätt väldigt ofta lyckas glömma bort. Det får helt enkelt inte plats i lillhjärnan. Det handlar absolut inte om att jag inte vill träffas, utan om att jag helt enkelt bara har de där tre sakerna i min lilla skalle. Helt och fullt inne i en bebisdimma just nu, vill mest bara umgås med familjen - och det är väl så det ska vara? Självklart ska man ha tid för sina vänner också, och jag jobbar på det. Det jag vill få fram är att jag hoppas mina vänner kan ha överseende med detta. Jag hör av mig när jag har "tid". Men sluta för guds skull inte att höra av er, ibland kan det vara skönt med en msnpaus eller liknande mellan all amning och alla blöjbyten ;)

Och när vi flyttat får alla givetvis komma och titta hur fint vi bor!